Lite nervös
är jag just nu, barnen ska sova hos farmor och farfar för fösta gången.
Det känns lite pirrigt.
Inte för att jag inte tror att de kommer att ta bra hand om barnen eller att de inte fixar det, för i så fall hade jag ju inte lämnat barnen hos dem.
Men det är alltid mamma och pappa som har dem när vi ska nånstans.
det har blivit så av vissa orsaker.
Men idag är de på bröllop och då blev det så.
Barnen var förväntansfulla så det känns bra.
Så även fast min hjärna vet att det kommer att gå bra så är mammahjärta lite nervöst.
VI ska bara vara på hemma plan så om det inte funkar så vet de att de får ringa oss så åker vi dit.
Men jag hoppas det kommer att gå bra för barnens skull, vill så gärna att de får en fin och bra kontakt även med farmor och farfar.
Vi träffar dem ju säkert 1 gång i veckan så de är ju vana vid att träffa dem.
men steget känns långt nu när de ska sova där
Nu kommer Thomas hem efter att ha kört dit dem och lämningen hade gått bra.
Både barnen hade vinkat glatt och se glad och nöjda ut.
Lite bättre känns det nu i mamma hjärtat.
