KÄRLEK
Ibland så svämmar det bara över när jag känner hur mycket jag älskar mina barn.
Satt och kollade på bilder på dem som små och fram till nu och det är helt ofattbart hur mycket jag älskar dem.
De är verkligen glädjen i mitt liv och vad vore livet och vem vore jag om de inte fanns.
Tänk att det är på grund av dem som jag är den jag är idag.
L min stora kille som gladde mig så mycket under hela graviditeten och som vi längtade efter honom.
Och vad nervöst allt var i början.
all min erfarenhet av barn och all barnvaktande jag gjort var som bortblåst och jag var orolig och nervös mest hela tiden.
men allt eftersom han växte så kom säkerheten fram och oron släppte.
ja inte all oro men det mesta.
sen när vi då besämde oss att nu var det dags att skaffa L ett syskon och så kom det aldrig, månad efter månad gick och mensen kom regelbundet varje månad nästan på klockslaget.
Hur lessen jag var när mensen kom och hur allt kom att kretsa krin ägglossning och mens och hur vi så alla andra bli gravida.
Hur lessen och knäckt jag var, fy så jag mådde.
så plussade vi då äntilgen mer än ett år efter jag slutat med pillren.
Men glädjen vart kort, det slutade ju i missfall efter 2 veckor.
Då i den stunden trodde jag aldrig jag skulle klara av att resa mig igen.
Och all den ilska jag kände när alla andra tog det så lätt och sa att vi hade ju ett barn redan.
Hur ingen såg vår sorg och vår förlust.
sen tog det 3 månder innan plusset fanns där igen.
och vilka hemsa månader med oro och rädsla.
hur jag fasade för att gå på toa, rädd för blod och hur minsta känsla minsta smärta tolkades som ett begynnande missfall.
tur man hade L som krävde att man ändå funkade som mamma och alla måsten som fanns och all glädje kring honom som skingrade tankarna under hans vakna tid.
Men allt jobbigt som bubblade upp när han sov.
Jag hade aldrig fixat den tiden utan min älskade sambo.
Under vår svåra tid så växte vi oss starka och vi är mer sammansvetsade än nånsin.
Vi fixar allt känns det som.
Och så kom han då vårt efterlängtade lilla mirakel, vår lilla E och L´s efterlängtade syskon.
Jag äslakr mina barn och min sambo så ofantligt mycket,
Mina underbara, söta vackra goa killar.
Vad vore jag utan dem.
Oj vad mycket svammel!!
tack och hej!!
